Dagens viktigaste mål är ju knappast ett mål jag känner så starkt för. Tycket mest det känns som om man tvingar i sig mat för att sedan bara ha en klump i magen.
Som tur är har man Siri, som kan äta lite på den smörgås som nu ligger framme. Smöret smakar gott säger hon, även om jag inte riktigt kan förstå henne.
Brorsan kommer ner i slutet av maj. Kul!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar