Sitter och snackar med en gammal klasspolare från högstadiet vis MSN. Ibland är det intressant hur vissa går tillbaka till hembyn och andra bara lämnar den helt och hållet.

Jag har en liten teori om detta;

De som I N T E lämnar hembyn innan de är 20 är dömda att förbli där oavsett vad som händer. Hittar man en pojk/flickvän i hembyn är det oftast helt jävla kört och man är fast där för all evighet. Kanske inte alls dåligt, men för mig skulle en sån livssituation vara totalkvävande. Man harvar runt i hembyn och det som känns mest spännande är hemvändarveckan med en marknad och kanske nån kräftskiva under hösten.

Jag är glad att bo i Bromma där jag trivs och i Stockholm har jag nu skaffat mig många nya vänner. Det är här jag kommer att bo resten(?) av mitt liv, känns det iaf just nu. Var ska jag annars bo? Gnarp?

Nu gäller det bara att se att livsplanen (vad den nu är?) faller på plats...

I am the ruler of my destiny